Sitter och funderar lite medans tvättmaskinen går... På hur folk är och varför de har speciella åsikter och dyl. På religion A kursen vi hade i höstas diskuterade vi shia muslimerna. De är ju egentligen inte deras tro det är fel på utan de som är självmordsbombare som tillhör den delen av islam är egentligen bara en grupp sjuka människor som tar sin religion som ursäkt att göra massa saker sam drabbar andra.  Muhamed sa nog inte "spräng alla som har en annan åsikt än er själva och ni som utsätter er att dö för detta är gudar".  Muhamed var en person som ömmade för alla fattiga i samhället, och ensamstående kvinnor (blandannat änkor). Han sa till männen "gift er med så många kvinnor ni kan älska"  För kvinnorna behövde någon som skyddade dem och gav dem mat. Känns som om innebörden ur Islam har försvunnit.
Vi ser bara dessa muslimska män när det händer något hemskt i samhället. Det finns säkert ett dussin av svenska människor som mår psykiskt dåligt och har sina åsikter och kan göra hamska saker. Tänk på mordet på Anna Lind. Det var bara en liten sak av vad som kan hända. Vi har ju hört om sprängämnen på tunnelbanor i andra länder. Det kan ju lika gärna hända här, i lilla skyddade Sverige av svenskar... Hur ska vi bekämpa dessa problem då? Kanske genom att vid tidig skol/dagis ålder försöka få barnen att växa upp i en lugn och säker miljö och vissa dem vad som är rätt, erbjuda utbildningar som funkar för alla oavsett om de har speciella behov, de ska kunna få plugga och lyckas i livet. Det är inte dessa människor det är fel på utan hur samhället vi lever i har behandlat dem innan. Tänk på det!